Om någon läser här, ni få av mina vänner som har tillgång, ni får ursäkta mig för mina tråkiga, dystra inlägg men de är mest därför jag har bloggen. När livet är på topp och allting bara är bra kan jag gå omkring och vara glad, berätta allt roligt som händer runt omkring mig. Till alla de spelar ingen roll vem. Men sånt som kommer i text här är mycket som jag försöker hålla mer eller mindre för mig själv. Jag vill inte visa exakt alla hur rädd jag är, hur jag kämpar med det eller ibland att jag faktiskt inte mår bra. Jag har alltid haft svårt för att prata om sånt, så har de alltid varit för mig. Man ska inte visa utåt att allting inte står rätt till..
Men sanningen är att just nu är jag väldigt rädd, orolig och någon känsla jag inte riktigt kan säga vad den är.
Allt jag har nu i "sjukdoms symptom" stämmer in på en sjukdom som skrämmer mig. Den är inte själva sjukdomen som skrämmer mig mest de är mer att de kan ta.. säg 10år till innan den diagnosen kan fastställas. Är de så att jag har sjukdomen så skulle jag vilja ha de bekräftat nu så jag i så fall skulle kunna börja få bromsmedicinen NU. Om 10år kan mycket hinna utvecklas och De är skrämmande. Att man inte hittat botemedel, fine. Men bromsmedicinen, ja tack!
Försöker se de positivt, behöver inte vara att jag har den men samtidigt önskar jag att jag skulle få de beskedet bara för att få ett svar och slippa ovissheten! Kunna göra och ha en plan för mitt liv.
I sommar gick allting så bra, jag tänkte att allting mest troligt var borta så jag riktade in mig på brandmanna spåret, körkort osv. Men nu sprack det igen. Får jag en diagnos kan jag ha mina mål och drömmar, kan jag nu också men de skulle bli på ett annat sätt än att nu gå helt ovetande av vad som kommer hända...

Rädsla

Allmänt Kommentera
Om någon läser här, ni få av mina vänner som har tillgång, ni får ursäkta mig för mina tråkiga, dystra inlägg men de är mest därför jag har bloggen. När livet är på topp och allting bara är bra kan jag gå omkring och vara glad, berätta allt roligt som händer runt omkring mig. Till alla de spelar ingen roll vem. Men sånt som kommer i text här är mycket som jag försöker hålla mer eller mindre för mig själv. Jag vill inte visa exakt alla hur rädd jag är, hur jag kämpar med det eller ibland att jag faktiskt inte mår bra. Jag har alltid haft svårt för att prata om sånt, så har de alltid varit för mig. Man ska inte visa utåt att allting inte står rätt till..
Men sanningen är att just nu är jag väldigt rädd, orolig och någon känsla jag inte riktigt kan säga vad den är.
Allt jag har nu i "sjukdoms symptom" stämmer in på en sjukdom som skrämmer mig. Den är inte själva sjukdomen som skrämmer mig mest de är mer att de kan ta.. säg 10år till innan den diagnosen kan fastställas. Är de så att jag har sjukdomen så skulle jag vilja ha de bekräftat nu så jag i så fall skulle kunna börja få bromsmedicinen NU. Om 10år kan mycket hinna utvecklas och De är skrämmande. Att man inte hittat botemedel, fine. Men bromsmedicinen, ja tack!
Försöker se de positivt, behöver inte vara att jag har den men samtidigt önskar jag att jag skulle få de beskedet bara för att få ett svar och slippa ovissheten! Kunna göra och ha en plan för mitt liv.
I sommar gick allting så bra, jag tänkte att allting mest troligt var borta så jag riktade in mig på brandmanna spåret, körkort osv. Men nu sprack det igen. Får jag en diagnos kan jag ha mina mål och drömmar, kan jag nu också men de skulle bli på ett annat sätt än att nu gå helt ovetande av vad som kommer hända...