Inne på tredje veckan nu där jag inte kan sova. Har jag tur kan jag få ihop någon timme på en dag. Känns som att jag håller på att bli galen. Jag försöker allt vad jag kan dra på de där leendet och få vardagen att vara normal. Men mindre och mindre orkar jag det. Ångesten finns där ständigt och om allt. Och skulden, den är enorm! Jag kan inte släppa den vad än alla andra säger. Det känns som att de är jag som dödat honom! Allting är mitt fel och de kommer jag ALDRIG att förlåta mig själv för. JAG borde ha sett, JAG borde ha vetat.
04:29
KommenteraInne på tredje veckan nu där jag inte kan sova. Har jag tur kan jag få ihop någon timme på en dag. Känns som att jag håller på att bli galen. Jag försöker allt vad jag kan dra på de där leendet och få vardagen att vara normal. Men mindre och mindre orkar jag det. Ångesten finns där ständigt och om allt. Och skulden, den är enorm! Jag kan inte släppa den vad än alla andra säger. Det känns som att de är jag som dödat honom! Allting är mitt fel och de kommer jag ALDRIG att förlåta mig själv för. JAG borde ha sett, JAG borde ha vetat.