3lo

Jag har försökt skriva i flera dagar nu men tar mig några meningar så är det bara stop. Tisdagen var.. såå hemsk men ändå fin. Kistan och alla blommor var så fina. Alla ljus och kort på dig var så fina! Men under tiden vi var där, jag vet inte hur många gånger, jag bara ville ställa mig upp och öppna kistan för att se om de verkligen var sant att du låg där. Jag vill så gärna se dig igen, prata med dig och röra vid dig. Du är för bra, för fin, för att detta verkligen ska vara sant. Jag saknar dig varenda sekund av dagarna. Det gör så förbannat ont att tänka på att aldrig få se dig mer. Så jävla overkligt!! 

Den minnesstunden kommer jag ta mer i text åt dig en senare dag. De är för nytt, för overkligt, för hemskt för att få ut i ord ännu. 

 

Fick första kommentaren idag i fikarummet. Så förbannat klantigt av honom som sa det. En äldre gubbe som säger "Vi har fått att byta parkettgolv i lägenheten där killen som tog bort sig bodde. De behövdes tydligen.. Ni kände väl honom?" "Den där Peter?" 

Jävla fan, spelar ingen roll om han nu inte visste om hur vi kände honom, så behöver man inte nämna sånt till någon som känt personen. Ville bara kasta koppen på honom och gå därifrån. Skyndade mig att dricka upp och gick därifrån. Kände hur ögonen började bränna.. gick i förrådet och där bröt jag ihop. Resten av dom timmarna förstörda. De var allt jag kunde tänka på.. Bet ihop resten av dagen men fick gå undan då och då för att bryta ihop. Åhhh.. jag vill så gärna se dig!! Älskade underbara människa♥♥♥♥