De kommer stunder då jag blir arg.. jätte arg! Fast inte på dig utan mig själv och tyvärr går de ut över andra. Då får jag ännu mer skuldkänslor och ångest.. Jag vill bara att helgen ska vara över. Denna känsla, detta mående är hemskt och de gör ont. Vill inte tänka, vill inte förstå, vill inte hantera det. De jag vill är att vrida tillbaka klockan!! Men eftersom att ingen har kommit på hur man gör det så vill jag få min tid att gå. Gå så fort som möjligt så jag slipper må såhär, så jag inte tänker på vad som hänt. De är bara en vanlig dag där vi spenderade dagen på olika håll och sedan träffas mot eftermiddag/kväll. De är bara en sån där vecka eller helg då du är ner till Sundsvall och hälsar på så vi ses om några dagar. Det är en sån där vanlig vardag som alla andra par också är med om!!
Och älskade Melwin.. Hur han ska få gå och fundera. Mer än vad man kan tro verkar det vara. Idag sa han att så fort han hör ditt namn så vill han gråta men han kan inte och att han hatar sig själv. Åh stackars lilla älskade barn..Han frågade också om han kommer få se dig en sista gång på tisdag då den riktiga minnesstunden är. Att försöka förklara för honom att vi inte kan göra de utan att säga för mycket.... De gör så JÄVLA ont allting!! Han saknar dig så hemskt mycket, vi alla gör det!
Kolla så fint han har gjort åt dig idag och de är nog inte de sista han gör. Han gillade ju att göra saker åt dig alltid :)
