Pappa och Lotta tvinga med mig ut till stugan igår när dom hörde hur jag spenderade fredagen. Var ändå skönt, klippte allt gräs runt om och röjde massor. Men även där, DU ska ju vara där med mig denna sommar. Vi skulle ju dit.
Har idag pratat med din mamma. Om du bara kunde förstå hur saknad du är.. Om du bara kunde förstå hur älskad och underbar du är. Mitt hjärta kommer aldrig bli helt, känns helt omöjligt.
Att du skrivit de där brevet också. De gör så jävla ont att tänka på hur du planerat allt. Hur du mått och känt. Jag vill bara vrida tillbaka klockan och springa hem till dig!! Du får din vilja fram iallafall. Blir bara en minnesstund på bårhuset. Den dagen, jag har ingen aning hur jag ska klara den. Hur ska jag kunna säga hejdå. Det finns bara inte.. Bara tanken gör så sjukt jävla ont.. Den dagen ska även Melwin vara med. Är så rädd för vad han tänker och den dagen, hur tar han de? Du var så stor i hans ögon. Han såg verkligen upp till dig! Fan om du visste hur du hjälp oss, vilket stöd och underbar du varit.. Snälla kom hem igen!