Var inte alls lätt komma tillbaka till Kalix igen. Att se alla så glada och att deras liv bara fortsätter när jag vet vilken underbar människa dom missat. Att vara hemma i lägenheten är en plåga, jag hoppas varje gång att du ska vara i de rum jag går till. När jag legat på sängen, blundat och kramat din tröja så önskar och ber jag att du ligga där på andra sidan. Till och med när jag försökte duscha igår så blundade jag och hoppades att när jag tittade igen skulle jag få se att du klivit in som du alltid gjort förut. Men de händer inte.. de gör så ont i hela kroppen! Jag vill inte förstå..