Här igen. Efter ett långt uppehåll.. Precis läst igenom bloggen. Har varit väldigt ärlig med mina tankar men ändå inte helt. Så mycket som ingen vet om..
Mitt liv idag funkar rätt bra. Har mina upp och ned dagar eller perioder men inte fullt lika starka som dom varit förut. Kan ännu få hemska tankar men kan stå emot på ett annat sätt. Jag blir fortfarande lite manisk men inte för illa.
Jag lever ännu med skuld om Peter, vill ännu tro att jag kunde ha förhindrat det. Trots vad alla säger. Jag skulle ha vetat!
Livet idag - precis flyttat till hus nr2. Trivs jätte bra. Bara man skulle få någon ordning någon gång.. Gift, trodde jag aldrig att jag skulle bli. 3 fantastiska barn. Dock sjukskriven men vi får se vad som sker med det.
Livet rullar på.
Tagit bort lösenordet på bloggen. Dels för att jag inte kom ihåg inloggningen men också för varför ska jag skämmas över det jag varit ärlig om, hur jag tänkt och haft det? Jag är inget annat än en människa som varit sjuk eller är ännu och kommer alltid vara.
Jag sköter barnen, jag är fru, jag tar hand om hem och skötte jobbet. Det är väl de som räknas?
Tack för mig.