Har suttit och pratat med en av skötarna här mot kvällen. Hon fick de att brista. De där muren och masken som har åkt fram och på. Nu är sanningen blottad och hon kom sen och sa att hon antecknat till läkaren. Så få se nu om jag förstört hemgång på fredag.
Men samtidigt vet jag att jag inte bör vara hemma så länge tankarna är så här.
Nåja, en dag i taget säger dom. Får väl försöka lyssna på det.
Ombytt till pyjamasen. Ingen vak. Ingen rumskompis och höjda mediciner. Hoppas att allt de där ska ge mig sömn i natt. Vore guld värt!
Sov gott!