Vad jag än gör, hur jag än gör, så blir allting fel ändå.
Och jag trodde jag hade ditt/erat stöd i detta och man kan inte ens få ett jävla svar?!
Nog svårt att inte kunna ha Melwin hemma så duger de inte ens att svara. Så var de med det sammarbetet..
Nä, ni har säkert orsak till varför jag inte fått svar, bara jag som är på kasst humör.
Idag är första dagen jag fått gå på "aktivitet" igen sen jag fått komma hem förra onsdagen. Självklart mår jag som en jävla kratta nu. Säger jag de till någon kommer dom bara hålla mig borta från allt igen..
Ingenting som går ihop just nu. De pratas på möterna om att minska min så kallade stress. Men jag har inte haft någon stress, inte efter de jag låg inne i januari iallafall. Inte någon stress som jag mått dåligt av. Det är NUU jag är stressad.
- Kan inte ha Melwin hemma själv. Ska väl få en som kommer hit och är med så jag får ha han 3-4 HALVDAGAR.
- De ska fixas timer eller överhettningsskydd till spisen.
- Ska bäras nå larm så fort man är hemma.
- De ska sökas om nå stöd för att kanske kunna skaffa tvättmaskin. Om jag inte får de så måste jag ansöka om en person som kommer med mig så fort jag ska tvätta. Pga den jävla trappen. Nog att man måste gå i en av dom varje dag.
- Kanske kommer måsta ha med mig någon bara för att handla
- För att hjälpa mig städa..
- Ska ringas runt och be alla skriva ut mina journaler.
- Massa order om vila
- Ingen fotboll.
- Osv.
Och läkarna påstår att JAG VILL ha de så här. Så jävla blåsta! Och på möterna, försöka minska min stress i vardagen. De är ju NU jag får all stress från allting som är runt i detta. Inte ha något som helst till svar och ha hela den där listan. Till att börja med, att inte få ha Melwin alls mer än halvdagar. DE ÄR STRESSIGT !!
Känns dessutom som att endel vänner har börja ta avstånd.. Vet inte vad de beror på? eller är de bara i mitt huvud? Känns som att dom inte törs fråga om jag vill följa med på saker som dom förut frågat. Jag vill inte bli behandlad som en handikappad av dom också. Jag vill ha mitt VANLIGA liv tillbaka!
skriven
Förstår att du blir stressad av den där listan. Du ska inte behöva ha det så. Du är inte 85 år gammal. Fattar inte hur de kan ens påstå att du VILL ha det så, det är helt sjukt! Sparka hela skiten och antäll folk som bryr sig och gör det dom ska...
Mår dåligt av att läsa det här, för vill inte at du ska må dåligt! och känslan kring dina vänner.. har du en sån känsla så stämmer den oftast. Det är svårt för dig att leva ett riktigt liv, men du måste få FÖRSÖKA iallafall. Ta nödvändigt säkerhetsrisker men samtidigt våga göra saker du vill göra. Har du rätt stöd och rätt personer vid din sida tror jag att du kan göra allt det där.
jag tänker på dig dagligen och hoppas verkligen att vi hinner ses snart! KRAM